Pantamera – var rädd om miljön och ta tillvara våra resurser.

För en tid sedan spelades det upp en liten teater på Stjärnan om Flaskan Frans och Burken Berta. Då fick vi se att man kan utvinna materialet från petflaskor och aluminiumburkar så att det kan bli nya av de som man pantar.

Idag besökte vi affären och maskinen som tar hand om flaskor och burkar. Vi hade läst på våra flaskor att de kunde lämnas in i en sådan så då tänkte vi att vi skulle prova det. En flaska hade ingen sådan symbol så maskinen kunde inte skanna in den. Den flaskan kom tillbaka ut igen. De andra flaskorna åkte in i maskinen och vi fick en lapp på hur mycket pengar vi skulle få tillbaka som tack för att vi återvann flaskorna. Maskinen kunde räkna lika bra som vi. Vi räknade samman siffrorna på flaskorna innan vi gick iväg.

Personalen var vänliga och visade oss vad som händer med flaskorna och burkarna när de har åkt in i maskinen. På baksidan fanns det två luckor. I det ena utrymmet med en flaska på låg alla flaskor som lämnats in i maskinen och i det andra utrymmet fanns alla burkarna. Maskinen hade gjort alla flaskor och burkar helt platta. Det fick plats massor i båda behållarna.

Barnen påpekade att det luktade väldigt illa i skåpen. Personalen kunde berätta för oss att det var för att ibland finns det lite vätska kvar i flaskor och burkar som pantas. Detta börjar lukta illa när det har legat där ett tag.

Eftersom vi inte stoppade i flaskorna så snabbt tänkte maskinen att vi var klara. Då räknade den ut till oss vad vi hade stoppat in i maskinen. Vi fick lägga i maskinen i två omgångar så vi fick två lappar.

Barnen sa att vi skulle vi ta med oss lapparna hem. Kvitton brukar man ju ta med sig hem. När vi kom till kassan frågade vi personalen där vad vi skulle göra med dem. Som svar fick vi att vi skulle lämna dem där. Maskinen i kassan läste in streckkoderna på lapparna och vi fick så mycket pengar som det stod att vi hade pantat för. Vi fick också ett kvitto på den summan. Det kvittot fick vi ta med oss hem.

På vägen till och från affären talade vi om var man ska gå över vägen och hur skyltarna ser ut och vilken färg och form de har. Det fanns två skyltar med människor på men båda betydde inte att man skulle gå över vägen där.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *