Matematik och traditioner möts på ett lustfyllt sätt.

Igår bakade vi pepparkakor på Stjärnan.

När vi lyfte på locket till grytan fick vi se konstiga märken. Någon hade smakat på degen, vi såg märken. Där fanns en lapp med ett meddelande. Där stod: -Den var god /Nisse Nys.

img_0762

Degen var god, det tyckte barnen också. Man kan smaka på degen, det är inte farligt sa barnen.

Ett barn sa: -Vet du, min pappa har ätit jääättemycket deg, och vet du…..HAN LEEEVER !

Visst är väl det en reflektion om någon.

Barnen hjälpte varandra när degen fastnade eller inte formen fick plats på degen som de hade kavlat ut. Någon delade med sig av sin degklump så att denna degklumpen behövde påfyllning för att vara tillräckligt stor för formen. Vi fick tänka på att kavla degklumparna till pepparkakorna ungefär lika tjocka för att inte de tunna skulle bli brända eller de tjocka inte bli färdiggräddade rakt igenom. Vi gämförde tjockleken och såg då att vissa var tunna/tunnare och andra tjocka/tjockare.

Iimg_0776

Idag väntade en annan överraskning. Nisse Nys tyckte att det var på sin plats med att baka lussebullar idag.

Den här gången när vi bakade skulle mängden deg i varje lussebulle vara ungefär samma i varje för annars blir den som är pytteliten kolsvart och den största  alldeles degig. Det blev plus och minus här i degklumparna för att alla skulle kunna gräddas på samma plåt. Någon lussebulle fick formen av en snigel, en annan en måne och någon en regnbåge mm. Vi gämförde degklumpar och lussebullar med varandra. Vissa var små/mindre och andra stora/större. Några barn ville ha  många russin, andra färre och några inga alls.

img_0787 img_0788

Många sinnen blev delaktiga känseln, synen, smaken och hörseln i dialog med varandra.

Tänk vad man kan skapa med ”ofärdigt material”. Det får nog bli ”trolldeg” eller lera en dag så vi kan experimentera mer.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *